Tolkningsfråga

Ett ord som en människa fäster sig vid,

kan verka i oberäknelig tid.

Det kan framkalla glädje till livets slut.

Det kan uppväcka obehag livet ut.

Ja det kan påverka livet på jorden.

Så slarva inte med orden.

- Alf Henrikson

Det här med ord är svårt. Speciellt i skriven form, det blir så definitivt. En skriven text är liksom slutgiltig och har den en gång existerat, en gång blivit läst så finns den för alltid inpräntad i historien. Därför är den ett mäktigt vapen. 
Dikten ovan läste jag första gången på högstadiet, den är så träffande och jag tycker att eftertanke är ett viktigt redskap. Jag tänker nog både en och två och kanske tre gånger innan jag säger något, och jag är väldigt självkritisk när jag skriver texter oavsett uppsats, blogginlägg eller sms. Det är inte alltid det blir som det är tänkt ändå...
För sedan beror det ju på hur mottagaren uppfattar det skrivna... Det kan verkligen bli missförstånd, det har jag varit med om många gånger! Även fast jag försöker vara tydlig. Det jobbiga är ju att en skrift kan inte försvara sig eller förklara sig. I ett samtal har man de möjligheterna. Fast visst går det att missuppfatta saker även när man har tillgång till diskussion.

Dessutom finns det många olika synsätt och tolkningar av en och samma sak, det här har vi diskuterat mycket under min lärarutbildning. Jag tycker att det är intressant att två personer kan se en film och uppfatta den så olika. Somliga fokuserar kanske på hur miljön i filmen är medan andra tittar mest på relationer. Och vi är alla olika. Unika.
 Det beror på vad man har för tidigare erfarenheter, vad som ligger i ryggsäcken...vi är inte alla stöpta ur samma form.

Hur tråkigt skulle inte det vara? Om alla var exakt lika! Föreställ Er den världen?! Det skulle inte finnas några orginal, bara kopior... Alla tänker samma sak, gör samma sak. Likadana kläder, samma frisyr... Visserligen ganska praktiskt men inte ett dugg roligt! I den världen skulle det inte finnas konflikter eller avundsjuka men det är ändå inte värt det. Det är ju genom svårigheter och motgångar man växer och blir starkare samt fyller sin ryggsäck. Med en fullpackad ryggsäck får vi ett bredare spektra att se världen på. Och tolkningarna blir mer nyanserade. 

Alla har fel och agerar fel ibland, det kan ingen säga emot. Det viktiga är att vara medveten om sina brister. Att vara rak och ärlig är viktiga egenskaper men det där är också ett känsligt vågspel. Kan man vara för ärlig? Kan man vara rak utan att såra och trampa på någon annans fötter? Vad är det att vara ärlig? Vad är sanning? Finns det en definitiv sanning? Är sanningen lika för dig och mig? Eller är det till viss del en tolkningsfråga det med?


Att jag tycker och tänker en sak betyder inte att det är så. Jag gillar att diskutera och reflektera kring saker. För det är nyttigt att höra andras versioner. Att lära sig se genom andras glasögon... Det finns oftast inga genvägar i livet! Man ska alltid stå upp för sig själv och hur man har agerat. Allt annat är fegt, att gå bakom ryggen på folk är fult.

JAG väljer att i min blogg inte vara för personlig och gå in allt för djupt på detaljer som händer i mitt liv och personer omkring mig. Jag är så som person, jag tänker mig för. Öppnar mig inte gärna för mycket, jag har blivit sårad. Jag vet hur det känns. Men på samma gång man måste få tänka och känna, att bli censurerad får mig att bli upprörd. Jag känner att jag vill göra revolt! Men jag låter bli, inte för att jag blivit tillsagd utan för att jag väljer det! 

Ok, nog om detta nu men kände att jag behövde skriva av mig.
Jag avslutar här.
Punkt och slut.
/Sussie